Jag var nära att gå in i "laxväggen"!

Trots att jag har en del erfarenhet av att det det kan vara svårt att få fisk (tyvärr) och känner mig ganska luttrad, så hatar jag att gå tom, bli ff, nollad, you name it! Jag tar det personligt, allt annat är en lögn.

10 dagar på vall som jag i förväg ställde stora förhoppningar till, gav mig inte ett hugg förrän sista kvällen. När linan plötsligt stannade upp och jag vaknade upp ur mina tankar om hemresan, höjde jag spöet och tänkte -"hur kan flugan fastna här?" I själva verket hade jag krokat en av Gaulas tunga innevånare visade det sig. Ja ni förstår med det fokuset som jag hade, eller snarare som jag inte hade, tog det inte många sekunder förrän flugan kom tillbaka utan vidhängande lax.

Självklart fanns det förklaringar till det usla resultatet, och ni kan dem alla, eller vad sägs om: -"det går för lite fisk i älven just nu för att det ska bli rotation på ståndplatserna", -" i det här vattenståndet går laxarna på andra sidan", -" det är kallare i luften än i vattnet = kört", -"det står en massa fisk långt ute i fjorden", -"vattennivån är stigande" etc etc.
Men ska inte jag ta lax ändå? De här tankarna har jag brottats med medan jag snurrat i sjuksängen efter intaget av en riktig bakteriebomb i form av en mjukglass som jag tröståt under färden hem från Norge.

Laxspöna står långt in i garderoben, fram med de lätta grejorna och fiske efter regnbåge och Lögdeälvens öringar så att det rycker i linan lite oftare, jag behöver det just nu.

Visst hade jag en mycket trevlig tripp trots utebliven fisk, fick bl a ett erbjudande om ett mycket intressant septemberfiske i Namsen.
Mer om detta i ett fylligare reportage med en hel del bilder vid ett senare tillfälle.

Till sist, bildtexten lyder enligt följande: -"det här går aldrig!". Det var Pers egna ord när han kom snubblande med sitt livs lax på kroken. Men som sagt, mer om det en annan gång!



-P7020135